Vårlik är Mons Kallentofts fjärde bok i serien om Linköpingspolisen Malin Fors och får man förmoda den sista i årstidssviten. Precis som i sina tre tidigare böcker häller Kallentoft ord i en aldrig sinande ström över sina läsare. Precis som i de tre tidigare böckerna låter han de döda tala, ett grepp som kändes fräscht i den första boken, ”Midvinterblod” men som i ”Vårlik” bara irriterar och stör läsningen.

Att Malin Fors är en kompetent deckarsnut ställer Kallentoft utom all tvivel men hennes privatliv är ett kaos av skuld, spritbegär, och oförlöst kåthet. Hon har förvisso fått kontroll över sitt alkoholmissbruk och visst har hennes självinsikt ökat genom de fyra böckerna men hon är fortfarande samma egocentrerade person och låter fortfarande sin bristande självkänsla gå ut över nära och kära.

Bokens gåta då, själva brottet.
En bomb briserar på ett av stadens torg. Två flickor dödas och deras mamma skadas svårt. Enligt tidens anda förhörs naturligtvis stadens muslimske ledare först av alla. Därifrån tar historien ett par olika turer innan den landar i sin upplösning. På vägen utforskar Kallentoft människors ondska, och vad en människa är beredd att offra för att undkomma den. Han låter girighet bli en drivkraft starkare än något annat och han ställer ett brott i relation till ett annat – Finns försvarbara mord?

Vårlik är okej som vardagsflykt men definitivt ingen bok du måste läsa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Pingad på Intressant.se

Annonser