Det finns ett fåtal böcker till vilka jag återvänder med jämna mellanrum. Böcker i vilka jag hittar nåt nytt varje gång jag läser dem. Till de böckerna hör Marie Hermanssons ”Musselstranden”. En suggestiv berättelse med ett underbart språk som rinner lätt som vatten över boksidorna. Miljö- och personbeskrivningar målar detaljerade bilder samtidigt som Hermansson lämnar precis lagom till läsaren att själv fundera över. Boken är 260 sidor tjock och inte en bokstav känns onödig trots att jag läst dom allihop förut.

Ulrika, bokens huvudperson, tar med sina två söner till sin barndoms paradis. En plats hon själv inte besökt sedan hon var tonåring. Allt är förändrat, ändå sig likt och minnena fyller henne tillsammans med insikter. I en otillgänglig klippskreva på musselstranden gör pojkarna ett makabert fynd och Hermansson ger liv åt en osannolik berättelse som utspelar sig några sommarveckor i början på sjuttiotalet med utflykter såväl framåt som bakåt i tiden.

Inga levnadsvisdomar eller djupa filosofiska resonemang. Bara en underbar berättelse som trollbinder från första till sista sidan.
Läs den.

Köp boken på Bokus och Adlibris.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Pingad på Intressant.se

Annonser