Enligt förteckningen är detta Anne Holts trettonde bok. Kanske borde hon sett det som ett dåligt omen och hoppat över den för att gå direkt på nummer fjorton istället. Frukta inte är nämligen ingen bra bok.

Frukta inte ger mig känslan av att läsa manuset till en såpopera. Anne Holt har klämt in så många människor i sin berättelse att ingen av dem riktigt får plats och hon har klämt in så många parallella händelser att de blir svåra att hålla isär. När hon dessutom mer eller mindre konsekvent binder ihop allt med typiskt filmiska övergångar där ett avsnitt som avlutas med att någon stänger en dörr någonstans följs av ett avsnitt som börjar med att någon öppnar en dörr någon annanstans blir känslan fullkomlig och till slut irriterande.

Temat i Frukta inte känns urvattnat. Anne Holt får det aldrig att bränna till. Att människor dödas för sin övertygelse, sin sexuella läggning, sin hudfärg och sitt etniska ursprung är ingen nyhet och att det finns fundamentalister och extremister som av olika anledningar anser sig ha rätt att utföra dessa mord är likaså känt sedan tidigare. Det räcker att slå upp vilken dagstidning som helst för att få det verifierat och jag har svårt att förfasas över det internationella nätverk som Anne Holt målar upp. Jag kommer i stället osökt att tänka på Silas i Dan Browns DaVinci koden och ser stora likheter mellan honom och den mördare Anne Holts beskriver; båda hjärntvättade i religionens grumliga vatten.

När Holt till slut binder ihop alla lösa trådar är upplösningen trots allt lite oväntad och frågan om skulden blir hängande i luften för läsaren att fundera över.

Intressant?

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser