Just nu är jag helt tom, eller helt full. Jag vet faktiskt inte riktigt vilket. Hungerelden av Eriksson/Axlander-Sundquist, som jag precis läst ut, har berört mig så starkt att det känns rent fysiskt.

Jag trodde jag hade allt klart för mig efter att ha läst Kråkflickan, första delen i Eriksson/Axlander-Sundquists trilogi om Victoria Bergmans svaghet. Jag trodde att Hungerelden, del två skulle verifiera och konfirmera det jag trodde mig ha räknat ut.

Jag trodde fel.

Handlingen i Hungerelden rör sig på flera plan och stundtals känns texten nästan tredimensionell. Eriksson/Axlander-Sundquist rycker gång efter annan undan det som synes vara, presenterar nya möjligheter och lämnar mig som läsare ingen ro. De tar mig med på resor in i det mänskliga psyket, vränger det ut och in och låter det föra bokens personer både bakåt i tiden, in i sig själva och utanför det som omständigheterna gjort dom till. Varje ord, resonemang och dialog har betydelse och de enda stunderna jag känner att jag kan slappna av är när Jeanette Kihlberg är sysselsatt med sin vardag, vilket är ytterst sällan. De ger mig också små doser av samhällskritik utan att bli alltför pekpinniga.

De döda invandrarpojkarna från Kråkflickan kommer i skymundan i Hungerelden. Nya mord kräver poliskommisarie Jeanette Kihlbergs uppmärksamhet. Och liksom i Kråkflickan är döden riktigt osnygg och människorna runt omkring den trasiga.

Eriksson/Axlander-Sundquist kan verkligen sitt jobb.  Hungerelden är en riktigt, riktigt bra bok. Bättre än något jag läst på mycket länge, och då var det ändå bara någon månad sedan jag läste Kråkflickan, som är en riktigt, riktigt bra bok. Också.

Poliskommissarie Jeanette Kihlbergs arbete med att lösa fallen med de döda invandrarpojkarna avbryts när en framgångsrik företagsledare mördas i Stockholm, på ett i det närmaste rituellt sätt.
Flera märkliga detaljer gör att det ser ut som hämnd.
Men, hämnd för vad?
Psykologen Sofia Zetterlund kopplas in för att bistå med en gärningsmannaprofilering.
Ett arbete som blir problematiskt då de samtidigt inlett en kärleksrelation.
Jeanettes fortsatta sökande efter den försvunne Victoria Bergman leder inte bara till internatskolan i Sigtuna utan också till Danmark och händelser i det förflutna.
Sofia Zetterlund försöker, parallellt med sitt arbete som psykolog, att hitta tillbaka till sitt rätta jag.
Precis som KRÅKFLICKAN innehåller HUNGERELDEN överraskningar, halsbrytande vändningar och ett lika oväntat slut.

Fler som skrivit om Hungerelden: (inte så)anonyma biblioholister

Köp boken på Bokus och Adlibris

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser