”Det fjärde offret”  handlar ytligt sett om hämnd och på ett djupare plan hade den kunnat handla om så mycket mer, ställa frågor. I stället låter Mari Jungstedt brotten, i detta fall ett värdetransportrån och naturligtvis några mord, ske enbart för att lösas och Knutas, Karin, Johan och de andra huvudpersonerna får trava på i sina liv.

I ”Det fjärde offret” låter hon Knutas få lite krångel i sitt äktenskap men hon låter honom inte reflektera och agera annat än klichéartat över det. Hon låter vidare Johans fru förlora sin före detta man i en bilolycka men inte heller det verkar locka fram några reaktioner värda att fördjupa sig i. Inte ens i relationen mellan Karin och hennes dotter, som Karin efter att ha adopterat bort vi födseln för nästan trettio år sedan nu tagit kontakt med, låter Jungstedt det bränna till ordentligt. Sin vana trogen målar Mari Jungstedt med breda penslar och klistrar stämplar på sina karaktärer. Något finlir och någon plats för eftertanke finns inte i hennes deckare. Kanske är det en av de saker som gör hennes böcker så populära – säkert kommer denna boken att finnas i många semesterpackningar i sommar – läsaren känner igen sig och slipper tänka.

Köp boken på Bokus och Adlibris

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,