David Larssons Jag är wanted hamnade i min bokhylla samtidigt med Liam Norbergs Insidan. Jag valde att läsa Insidan först, vilket kanske var en miss. Den är nämligen inte alls så bra som Jag är wanted och när jag läst den kände jag ingen lust att fortsätta med genren och följaktligen blev Jag är wanted stående i hyllan. När den publicerades var det mycket spekulationer om David Larsson, om vem han var och om huruvida hans bok var fakta eller fiktion. Nu, när jag läser boken, är hans identitet känd, vi vet att han fått ordning på sitt liv och att hans andra bok – Jag är Daniel – kommer ut i höst.

Boken inleds med en summarisk drömvandring genom författarens liv där han i korta sekvenser visar en barndomsvän scener ur sitt liv och sedan rullar det på. Vi får följa David från det att han i ilska bryter armen på en dagiskompis till att han flyr Sverige, undan lagen och det pris som den undre världen satt på hans huvud. Det är ingen snygg verklighet vi bjuds in i och även om jag skrattar högt när jag läser om hur ett rån i tomtemundering förbereds och genomförs, framkallar den klaustrofobiska beskrivningen av tiden i lägenheten där författaren tillsammans med sina kumpaner gömmer sig efter ett värdetransportrån och den av indrivningen där han med en hammare slår sönder såväl knä som axel på personen som inte betalat, obehagskänslor som dröjer kvar långt efter att skrattet klingat ut. Naturligtvis är en del av innehållet tillrättalagt, dels för att göra det hela mer spektakulärt men framför allt för att skydda författaren och medbrottslingar. Det jag läser är ändå fullt tillräckligt för att framkalla både avsmak och fascination.

”Att vara yrkeskriminell och leva i den undre världen är som att spela tio schackpartier samtidigt, hela tiden. Och för att komma i mål, kamma hem spelet, måste man vinna, inte bara ett parti, utan vinna hela tiden. Alla spelen konstant. Förlorar du en enda gång kan det leda till riktig skit, kanske din död. Du vet inte vem du spelar mot i alla lägen. Och det är inget åtta till fem, utan tjugofyra. Dygnet runt. Med ditt eget liv och andras som insats.”

Hur det kunde gå så snett får aldrig någon egentlig förklaring. Alla förutsättningar för det som enligt normen skall ge dig ett lyckat liv finns på plats. David är visserligen adopterad men får all kärlek och support han rimligtvis kan önska av sina föräldrar. Den okontrollerbara ilskan i ungdomen, kanske bottnande i frågan om varför han övergavs av sin biologiska mamma, och slagsmål och småbrott övergår i en rastlöshet och längtan efter kickarna som de allt grövre brotten ger och det är det. I sitt liv som kriminell stänger han av, förvandlas till en fullständigt känslolös människa men så fort det kommer in på familjen och främst sonen Jack tonar en annan bild fram med återhållna känslor och ångest över de sår han river upp i sina nära och kära när han gång på gång sviker dem och när han så småningom glider över från våldsbrott till ekobrott är hans mål att reda upp det han stökat till för att kunna leva ett ”normalt” liv och vara en pappa åt Jack.

Språket är snabbt och speciellt, präglat av kriminell jargong och vokabulär. Det är lättläst och det är svårt att lägga boken ifrån sig även om de känslor den framkallar ibland gör att man stannar upp för att fundera. De drygt 400 sidorna vände sig nästan själva.

Köp på Bokus och Adlibris

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser