CSI i bokform och i Sverige, funkar det? Svaret är ja, det funkar, ganska bra till och med. Åtminstone om man uppskattar CSI. ”Somliga linor brister” är den första i en serie böcker med Ulf Holtz och Pia Levin som huvudpersoner och när jag skriver detta har ytterligare två böcker i serien kommit ut. Ulf Holtz och Pia Levin är kriminaltekniker på polisens forensiska avdelning i Stockholm och deras arbete handlar inte om förhör och dramatisk skurkjakt, utan om att envist söka, samla in och noga värdera ledtrådar på brottsplatser. Ett jobb som kräver såväl specialkunskaper som tålamod och ett öppet sinne.

Detta är något nytt i Svensk kriminallitteratur och även om boken rent språkligt och stilistiskt inte utmärker sig på något sätt känns det fräscht. Gyllander lotsar oss fram genom utredningen och till sin hjälp för att kunna förklara detaljerna runt det forensiska arbetet har han placerat in en praktikant på avdelningen som tillåts ställa nyfikna frågor om arbetet. Ett grepp som funkar bra och utan att det känns alltför konstruerat och undervisande. Hade Gyllander sedan låtit sin brottsling komma till tals lite mer under bokens gång i stället för att som nu, ägna de avslutande sidorna åt lite krystade förklaringar, hade det blivit ännu bättre.

Förhoppningsvis kommer Gyllanders karaktärer att få skarpare konturer allteftersom. Vi får till exempel ytterst lite information om Pia Levin i denna boken och Holtz person är tämligen platt och typisk för genren. Sammanfattningsvis är ”Somliga linor brister” ändå en debutbok som ger lite mersmak.

Intressant?

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser