Det var några år sedan jag läste Jonas Moströms debutbok ”Dödens pendel” och jag vill minnas att jag tyckte att den var, om inte fantastisk, så i alla fall läsvärd. Antingen har jag höjt mina krav betydligt eller så har Moström skrivit en sämre bok med sin fjärde roman ”Rymd utan stjärnor”.

Vad som hade kunnat bli en angelägen bok i debatten om eutanasi blir istället en drygt 400 sidor lång gäspning som jag har svårt att ta mig igenom. Moström skriver och skriver men inget händer som griper tag och berör och resonemanget runt dödshjälp väcker inga starka känslor, vilket är synd när Moström ändå vågar ta upp det kontroversiella ämnet. I stället blir det som bär boken framåt snarare hur huvudpersonerna, poliserna Sofia och Johan, hamnar i konflikt mellan jobb och privatliv.

Rent stilistiskt är Moström alldeles för förklarande och gestaltningarna känns svaga. Moström skriver oss på näsan hur hans personer tänker och känner istället för att visa oss och det blir platt och tämligen ointressant och jag funderar mer än en gång på om vänskapen mellan män verkligen är så ytlig och opersonlig som den framställs mellan Johan och hans bäste vän Erik.

Jonas Moström är läkare och jag har ingen anledning att ifrågasätta det han skriver när han rör sig på det medicinska planet men att han låter en av karaktärerna hyra en Volvo 740 på en biluthyrningsfirma vid en flygplats år 2009 gör att jag ifrågasätter även andra fakta i boken.

Intressant?

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser