Amerikansk rom com i bokform. Lite så känns det att läsa den här boken och hade inte Hugh Grant varit för gammal hade jag kunnat se honom i filmens huvudroll.

Det hade kunnat bli enbart ytligt och helt ointressant när Tropper låter sin huvudperson Doug vältra sig i sin sorg och självömkan, men tack vare allt det dråpliga som oavbrutet händer runt  omkring honom så är boken fullt uthärdlig. Humorn, det stundtals rent tragikomiska, och naturligtvis en hög igenkänningsfaktor på alla känslor, gör den här boken läsvärd, trots att den inte kommer att stanna kvar i tanken särskilt länge. Ett lätt stycke underhållning av god klass.

Mötena mellan Doug och alla välmenande människor som, både omedvetet och medvetet, tvingar honom att närma sig vardagen igen, är ofta dråpliga men också rörande. Karaktärerna är alla mer eller mindre skruvade och alla har sina egna problem och när de möter Dougs sorg uppstår både komiska och sorgliga situationer.  I all synnerhet bränner det till när Dougs pappa kliver in i handlingen. Han har drabbats av en stroke och är sig inte längre lik. Han glömmer och gör märkliga saker. En dialog mellan Doug och hans pappa fastnade särskilt:

”Hailey”, säger han stapplande. ”Hon är död.”
”Ja, pappa. Hon är död.”
Han nickar. ”Sen när då?”
”Det har gått mer än tolv månader nu.”
”Visste jag det?”
”Pappa.”
Han skakar på huvudet. ”Visste jag det?”
”Ibland vet du. Oftast har du glömt.”
Han skakar på huvudet och hans ögon fylls av tårar. ”Vad du måste ha gått igenom. Vad du måste ha gått igenom.”
”Det är okej, pappa.”
”Och jag har inte funnits för dig.”
”Det är inte ditt fel.”
”Jag är så ledsen, Doug.”
Jag sluter ögonen, och när jag öppnar dem sträcker han armarna mot mig, och tårarna flyger som kulor från mina blöta ögonfransar när jag ger ifrån mig en enda krampartad snyftning och faller i hans famn.

”Jag hade en fru. Hon hette Hailey. Nu är hon borta. Och jag med.” Dessa fyra korta meningar är byggstenarna i Jonatan Troppers bok. De upprepas som ett mantra med jämna mellanrum och visst äger de sin riktighet. Den som förlorar en nära blir aldrig mer densamma. På vilket sätt det sker är inte viktigt, eller som Dougs mamma säger

Du har förlorat din fru, Douglas. Jag är så ledsen för din skull, det är jag verkligen. Men jag förlorar min man varje dag. Och jag får inte ens sörja honom.

Intressant?

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser