Detta är min första kontakt med Karin Alfredssons författarskap och kanske var det fel bok att börja med. ”Tät, spännande och engagerande” är ett av de omdömen som skall locka mig att läsa ”Den sjätte gudinnan”. Det motsvarar inte helt min uppfattning om boken. Tätheten finns visserligen så till vida att de parallella historierna är så många att jag gång på gång tvingas konsultera personförteckningen i början av boken för att kunna hålla isär dom. Kanske har det inte bara med mångfalden att göra utan även med ovanan vid de Indiska namnen.

Naturligtvis är de många historierna också en förutsättning för att visa så många aspekter som möjligt av de villkor som gäller för kvinnor i Indien och Karin Alfredssons gestalter är plockade ur flera av samhällets skikt. Från kastlösa kvinnor, förskjutna av man och familj, till läkare och advokater.

Den sjätte gudinnan” klassas som deckare. Särskilt spännande blir det trots det aldrig, däremot intressant. Alfredsson skriver engagerat och jag känner ingen anledning att tvivla på hennes ord och research och jag läser boken mer som en initierad skildring av de Indiska kvinnornas utsatthet och maktlöshet än som en deckare,  och som sådan är den bra. Det är en skrämmande verklighet Karin Alfredsson visar oss och de oerhörda skillnaderna blir stundtals väldigt tydliga, som när Alfredsson låter sin huvudperson, läkaren Ellen Elg, med för oss enkla och självklara medel rädda livet på en baby. Hon låter också Ellen reflektera över kvinnors situation i Sverige och sätta den i relation till vad hon upplever i Indien. Något som kan vara nog så tankeväckande.

Intressant?

Köp boken på Bokus och Adlibris.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser