Här ligger jag och blöder” är belönad med 2010 års Augustpris för Årets svenska barn- och ungdomsbok med motiveringen

Med träffsäker galghumor förkroppsligas Majas koketta och samtidigt oförställda utanförskap. En av misstag amputerad tumme kastar ut läsaren på en irrfärd i sökandet efter identitet. Ett psykologiskt porträtt med särskild trovärdighet i uttrycket.

Boken går också just nu som radioföljetong i SR P1 och det var när jag hörde spridda delar där som jag blev nyfiken på helheten.

Maja går första året på gymnasiets estetiska program och Jenny Jägerfeld låter oss följa henne under de sista månaderna av vårterminen. Majas mamma är försvunnen och färden över sidorna, mot avslöjandet om orsaken till försvinnandet, går via avsågade tummar, brinnande förälskelse, sminkade hål i huvudet, e-post och SMS. Som en röd tråd genom boken går smärtan. Både den konkreta, den som Maja känner i sin avsågade tumme och den diffusa, den hon känner inombords.

Jag läser och försöker känna in tonåren igen. Försöker sätta mig in i huvudpersonen Majas situation men lyckas inte så bra. Kanske har jag hamnat för långt därifrån, från frustrationen och ångesten, men mer tror jag det beror på att Maja är så långt från den jag var i hennes ålder. Blir heller aldrig riktigt klok på Maja, vem hon är. Är hon Emo eller bara allmänt rebellisk? Förstår inte varför hon reagerar så starkt när hon får facit till sin mammas försvinnande. Är det sveket eller anledningen till det som sårar Maja mest?

Ändå, trots att jag inte till fullo förstår Maja, har jag svårt att inte känna med henne och jag läser nyfiket vidare för att se vad som händer och hur det går för henne.

Intressant?

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser