Än en gång lyckas fullblodsegoisten Sebastian Bergman tvinga sig in en utredning hos sin forna arbetsgivare riksmordkommissionen och  än en gång sprider han dålig stämning omkring sig. Bergman är en djupt osympatisk person som jag har svårt att känna någon empati för. Inte ens det faktum att han förlorade sin fru och dotter i tsunamin 2004 får mig att hysa någon förståelse för hans sätt att vara. Jag blir snarare irrititerad, snudd på arg på Bergman och hans totala oförmåga att lämna det som varit.

Utredningen denna gången rör sig runt ett antal kvinnomord, utförda på exakt samma sätt som Edward Hinde mördade för femton år sedan. Hinde sitter nu, tack vare Bergman, bakom lås och bom och tveklöst är det en copycat som utför de nya morden. De visar sig snart ha kopplingar såväl till Hinde som till Sebastian Bergman.

Min förhoppning efter att ha läst den första boken om Sebastian Bergman, ”Det fördolda”, var att han skulle utvecklas i takt med att historien framskred men jag ser inte mycket av det i ”Lärjungen”. Snarare sjunker Bergman djupare in i sin självömkan i takt med att utredningen klarnar. Till hans försvar måste ändå sägas att han försöker rädda det som räddas kan men frågan är om han gör det för sin egen skull eller av medkänsla. Ett litet uns av ljus i tunneln syns också när Bergman till sin egen förvåning finner sig trivas med att plötsligt få en kvinna i sitt hem. En kvinna som vare sig lyssnar eller ställer krav på att bli lyssnad på. Det passar Bergman som hand i handske. Ungefär som att ha ett husdjur, konstaterar han och förvandlar ljuset i tunneln till ett tåg.

Sin nufunna dotter, Vanja, kartläger Bergman som besatt. Han följer hennes minsta steg och drömmer om att få vara hennes pappa på riktigt. I sin egoism ber han den skrupulöse före detta polisen Trolle att kartlägga den man som varit hennes pappa i hela hennes liv för att hitta något att vända mot Vanja så att han själv skall få träda in i papparollen.

Boken slutar med en rejäl cliffhanger och trots att jag inte tycker om Sebastian Bergman kommer jag förmodligen att läsa nästa bok så småningom. Hjorth/Rosenfeldt framkallar känslor runt sina gestalter och det är inte att förakta i dagens flora av intetsägande deckare.

Intressant?

Köp boken hos Bokus och Adlibris.

Läs mer hos Norstedts

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser