Den tredje boken i Varg Gyllanders serie om kriminalteknikern Ulf Holz och hans kollega Pia Levin. För mig blir det sannolikt den sista för detta var inte roligt. Flera gånger under läsandet tappar jag fokus och inser att jag inte har en aning om vad jag läst och får ta om några stycken. Greppet att låta forensiker ha huvudrollen i en kriminalroman kändes fräscht och nytt i den första boken. Nu har tyvärr Gyllanders böcker glidit över mer till att vara vanliga kriminalromaner och nyhetens behag har förvandlas till en lätt känsla av att ha läst det här förut. Många gånger.

Det som vilar på botten” börjar lovande med ett slags ”slutna-rummet-gåta” i form av ett mord på ett kryssningsfartyg och Holz tvingas med helikopter ut över ett upprört hav för att borda M/S Vega som cirklar runt i väntan på besked om vilken hamn som skall anlöpas med offret. Samtidigt får Levin ta sig an vad som förefaller vara ett utvidgat självmord med en mamma som dödat sin man och sin dotter och sedan tagit livet av sig. De två fallen visar sig så småningom hänga samman på ett lätt krystat sätt. Historien tappar d0ck fart och jag tappar intresset för vem som dödat och varför. Inte ens huvudpersonerna Holz och Levin intresserar mig trots att Gyllander låter dem ta en allt fastare form från att i första boken varit ganska platta och tomma figurer.

När sedan Gyllander, som har varit yrkesofficer i flottan, inte verkar kunna skilja på flaggspel och signalställ undrar jag hur många andra faktafel jag tvingas svälja utan att jag har en aning om det. Gyllander låter också Holz HIV-testa sig bara dagar efter ett oskyddat samlag vilket också det är ett gravt fel eftersom det i allmänhet tar runt 10 veckor för antikroppar att bildas och ett rättvisande test kan tas.

Intressant?

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser