Det var ett par år sedan jag senast läste en bok av Karin Wahlberg. Kanske sviker mig mitt minne när jag kommer ihåg hennes böcker som spännande, kanske är det jag som förändrats som läsare. Oavstt vilket är ”Matthandlare Olssons död”  allt annat än spännande. Vare sig handling eller gestalter förmår fånga mitt intresse till fullo och jag upplever boken som  rörig och får flera gånger bläddra tillbaks för kolla ”vem var nu det igen” och ”hur kom nu han/hon in i bilden”.

Boken tar aldrig fart utan håller ett konstant tempo genom alla de nästan 400 sidorna, bladvändarkänslan är långt borta och jag upplever boken mer som en vanlig roman än den kriminalroman den utgör sig för att vara. Att jag dessutom på ett förhållandevis tidigt stadium i läsningen anar hur det brutala mordet på matthandlare Olsson hänger ihop gör inte läsningen roligare. Karin Wahlberg låter också, mycket snopet för läsaren, en av sina gestalter försvinna spårlöst ur handlingen utan att vi får reda på vad som hänt henne. Hon misshandlas svårt av sin man och sedan lämnas hon därhän i boken. Kanske kommer hennes öde att uppdagas i någon av Wahlbergs kommande böcker.

På plussidan måste nämnas att Wahlberg förefaller påläst om och ha ett genuint intresse för såväl Istanbul som orientaliska mattor och hennes skildringar av sjukhusmiljön, gjorda utifrån hennes egen erfarenhet som läkare, känns autentiska, även om de i denna boken inte har så framträdande roll.

Intressant?

Läs mer på Wahlström och Widstrand.

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser