Det första jag tänker när jag börjar läsa Elias Palms debutroman är ”Hur skall jag orka med det här?” Det är sida upp och sida ner i stort sett helt i avsaknad av dialog, något jag som bortskämd läsare av modern kriminallitteratur inte är så van vid. Oron är dock obefogad och även om, i all synnerhet första halvan är en tämligen kompakt textmassa så är det inte tungläst. Det är också svårt att inte ofrivilligt ha Patricia Cornwells böcker om Kay Scarpetta i tankarna till en början men likheterna mellan Kay och Ella är i stort bara deras yrke.

Corpus Delicti är ingen kriminalroman i egentlig mening, även om död, både ond och bråd sådan, spelar huvudrollen. Huvupersonen är Ella, en rättsläkare i en icke namngiven stad i Sverige. Hon är en överklassdotter som inte gärna vill känna vid sina släktingar men som lever gott på livförsäkringen hon uppbär från sin far som dog i en eldsvåda när Ella var sex år.

Via en rad händelser hamnar ett trettio år gammalt lik på hennes bord. Ett lik som visar sig tillhöra en man som bragts om livet och som leder henne in i en högst privat undersökning om sin fars död. Parallellt undersöker hon ett lik av en ung man som till synes verkar ha tagit livet av sig men där små detaljer pekar på något annat. Små detaljer som tillsammans gör att Ella inte kan släppa fallet. Frågan som går som en röd tråd genom båda fallen är främst vad människor är beredda att göra för att undvika att hemligheter ser dagens ljus. Hemligheter som bör stanna i mörkret för att inte skammen skall slå sin tunga hammare i huvudet på familjens stolthet och förorsaka sprickor i den fåfänga och fördomsfulla fasaden.

Något polisarbete i kriminalromanens form förkommer inte i boken, vilket jag uppskattar. Någon nagelbitande spänning är det sällan frågan om heller. Mer intressant och framkallande av känslan att man vill veta exakt hur allt hänger ihop. Något som inte avslöjas helt förrän alldeles i slutet. Vi får istället följa Ella på hennes arbete och får en inblick i hur en rättsläkares dag ser ut, med rutinmässiga obduktioner och utfärdande av utlåtanden om de döda och deras död. Inte fullt så glassigt som det skildras i TV-seriernas värld. Trots att boken, om inte vimlar av intressanta personer, så i alla fall innehåller ett antal gestalter av intresse, så är det svårt att får något djupare grepp om någon av dem. Elias Palm tar sig inte tid att ordentligt låta oss lära känna ens huvudpersonen Ella, vilket är lite synd. Kanske kommer det i de följande böckerna.

Sammanfattningsvis är det en lovande och klart läsvärd debut och även om språket ibland lämnar en del i övrigt att önska skall det bli kul att läsa uppföljaren som ligger i min att-läsa-hög.

Intressant?

Läs mer på Ordfront förlag

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser