Den tredje kriminalromanen från författarparet Ahndoril. En bok som skulle kunna vara ett manus till en actionrulle. Korta kapitel, korthuggen dialog, oändligt långa scener med skjutvapen, grovt våld, seriemördare i flertal och allt annat som hör en spännande film till. Spännande är i stort sett allt denna boken är, men den är det med besked, och jag drivs att läsa vidare, och vidare, och vidare.

Joona Linna, denna nästan övermänskliga polis som trots stränga order att inte lägga sig i och trots att han är föremål för en internutredning och egentligen avstängd från arbete, löser fallet med morden på LVU-hemmet, i stort sett nästan på egen hand. Lite administrativ hjälp får han såklart men hjältemodigt, och dumdristigt, kliver han ensam in i den ena farliga situationen efter den andra, avväpnar och oskadliggör skurkar och slår alla andra korkade poliser på fingrarna. Naturligtvis klarar han sig, precis som hjältar alltid gör. En ensam och utsatt kvinna som försöker dryga ut sin kassa genom att låtsas vara medium kommer också till hans hjälp och jag tänker hujedamej sånt trams. Turligt nog visar sig kvinnans syner ha en hyfsat godtagbar förklaring. När jag tror att allt kommit till sitt slut återstår fortfarande många sidor och jag läser vidare. En ny historia rullas upp och jag får en en många sidor lång insyn i Linnas livstrauma som avslutas med en skickligt placerad cliffhanger inför nästa roman.

Kepler är som sagt bra på att skapa spänning men där tar det liksom slut. Trots de många sidorna får gestalterna ingen form och inget riktigt djup. Fortfarande, trots att det nu gått tre böcker och ca 1 500 sidor känner jag inte Joona Linna och människorna runt honom. Vad jag får är en överdos av grus som knastrar under bildäck, ljus som strilar mellan grenar och persienner och annat i samma stil. Lite samhällskritik smyger, som sig bör, också sig in men inte riktigt på allvar.  Kepler är bra på att skapa action men logiska luckor och grund gestaltning placerar ”Eldvittnet” i kategorin lättsmält tidsfördriv. Jag vet inte mycket om författarparet och kanske har dom inget annat syfte med sina böcker än att skapa flyktig underhållning. I så fall har de lyckats med råge och sannolikt kommer jag att läsa även nästa bok av Kepler. För spänningens och underhållningens skull.

Intressant?

Läs mer på Albert Bonniers förlag

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser