”Babylon” är uppföljaren till Camilla Ceders rosade deckardebut ”Fruset ögonblick”. En uppföljare som gör mig besviken och som det tar lång tid för mig att ta mig igenom. Det blir aldrig vare sig särskilt spännande eller intressant och ett inte felaktigt men ibland bakvänt språk gör att jag titt som tätt får läsa om meningar för att förstå vad som sägs och att jag bara orkar läsa några sidor i taget. Inget driver mig att vända blad och inget gör att jag försvinner in i boken som jag så gärna vill göra, som jag gör när det är en riktigt bra bok jag läser.

Att Ceder i grunden är kurator framgår mycket tydligt i ”Babylon” som inleds med en av huvudpersonernas sittning hos sin psykolog. Stundtals känns det som om jag läser en grundkurs i psykologi, snarare än en kriminalroman och innan boken är slut är jag mer än mätt på opersonligt ”psykologiserande” av människors beteende och tankar. Där Ceder i sin debut var intressant och tankeväckande blir hon nu mest pekpinnig och teoretisk.

Intrigen är byggd på girighet och svartsjuka, inget nytt under solen alltså,  och efter ungefär två tredjedelar av boken har jag som läsare både sammanhang, mördare och motiv ganska klart för mig.  Jag tvingar mig ändå att läsa till slutet, mest för att se om kriminalkommisarie Christian Tell och hans kvinna Seja skall lyckas bryta igenom sina problem att kommunicera känslor och behov. Att läsa någon ytterligare bok av Camilla Ceder känns definitivt inte som en nödvändighet.

Intressant?

Läs mer på Wahlström och Widstrand

Köp boken på Bokus och Adlibris
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser