Liselott Willéns fjärde bok ”Ingenstans under himlen”är av förlaget sorterad i facket spänningsroman, och visst är den spännande, trots en i det närmaste total avsaknad av poliser och brottsplatsundersökningar, men den ställer också frågor som ligger utanför den gängse genrestandarden. Frågor långt viktigare än vem som är mördaren och jag kan inte låta bli att dra paralleller från det nationella DNA-register som är centrum i boken till den rådande debatten, eller snarare brist på debatt, om de långt gående förslag angående spårning och lagring av våra förehavanden på Internet och i våra mobiler, såväl de som införts som de som ligger för beslut på både nationell som internationell nivå

I hur säkra händer är egentligen de register som upprättas, hur lätt kan de missbrukas och hur starkt kan vi lita på att de alltid hamnar i händerna på människor som vill oss väl, att de aldrig hamnar på avvägar och används för syften långt bortom de ursprungliga.

Willén väver en historia på en prosa ibland så svävande att jag som läsare inte är säker på vem som pratar. Ändå är den klar och framkallar stundtals nästan andnöd. Hennes gestalter är trasiga, har gått sönder av skuld, saknad och sorg och de reagerar, agerar, utifrån det. Huvudpersonen, Christian Weber, går på några dagar från hyllad topp-politiker med stora ambitioner och klara mål till en person som har förlorat allt, till synes även viljan att leva och det är skrämmande att se hur hur lite som krävs för att få honom dit med hjälp av det DNA-prov han lämnar i direktsänd TV för att avdramatisera DNA-registrets risker.

Och över alltihop svävar slumpen.

Läs mer på Albert Bonniers förlag

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser