Reginald Hill har skrivit ett stort antal deckare med radarparet Andy Dalziel och Pete Pascoe som huvudpersoner. I ”Hämnden” låter han dem vila och faktiskt vilar till stor del polisarbetet överhuvudtaget även om det naturligtvis är närvarande. ”Hämnden” är en psykologisk thriller, inte en polisroman och Dalziel och Pascoe saknas inte för ett ögonblick.

Huvudpersonen är Wolf Hadda, en man som reste sin väg från livet som skogsvaktarson och kom tillbaks till godset som en förmögen och belevad man för att gifta sig med godsägarens dotter. Han skär guld med täljkniv och respekteras för sin framgång men allt raseras en morgon när polisen stormar in i hans hem och anklagar honom för branpornografibrott.

Hadda fängslas trots att han hela tiden hävdar sin oskuld och i fängelset får han kontakt med en ung, kvinnlig psykiatriker som sakta men säkert lyckas bryta igenom hans mur av tystnad och lockar hans historia ur honom. Men hur sann är hans historia? Hur skapade han egentligen sin förmögenhet och hur sanna är anklagelserna?

Hadda släpps så småningom fri. Han återvänder till sitt barndomshem och vi serveras en berättelse som kryper under skinnet på läsaren och där Hill kryper under skinnet på sina gestalter. Vi serveras bit för bit lösningen, hämnden. Vi serveras också en lagom dos cyniskt betraktande av mänskligt beteende i allmänhet och girighet i synnerhet. Det är ytterligt välskrivet, som alltid när det är Hill som håller i pennan. Språket är nyansrikt och varierar beroende på vem som har ordet, Trots att boken omfattar nästan 600 sidor och att jag är nyfiken på hur det skall gå vill jag inte att den skall ta slut. Spänningen hålls vid liv boken igenom och historien letar sig fram på såväl irrvägar som återvändsgränder.

Detta är ren läsnjutning på hög nivå.

Intressant?

Läs mer på Minotaur förlag

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser