”Sveriges nya deckardrottning” utropar Marcus Birro på framsidan av det här recensionsexemplaret av Sofie Sarenbrants senaste bok  från Damm förlag. Lite googlande visar att det var ett omdöme han fällde redan efter att ha läst hennes första bok, ”Vecka 36”. Jag vet inte vad Birro har för referensramar vad gäller deckare men för egen del ställer jag större krav än de som Sarenbrant lever upp till. Intrigen är bra, med till synes slumpartade mord i en oväntad miljö; Yasuragi Hasseludden, ett spahotell i Stockholmsområdet. Mordgåtan är svårlöst även för en inbiten deckarläsare, och det tillsammans med upplösningen, håller spänningen uppe ända till slutet, men det räcker inte.

Jag irriterar mig på att hela tiden få berättat för mig, i stället för visat, hur gestalterna agerar och tänker. Sarenbrant litar inte på mig som läsare, att jag själv skall kunna dra mina slutsatser utan är övertydlig i sitt berättande. Det är tröttsamt. Rent språkliga fel, som att inte kunna använda korrekta possesiva pronomen stör också.  Bokens gestalter är tämligen platta och schablonartade och jag har svårt att känna vare sig för eller mot dem. Deras konflikter och problem lyckas inte beröra mig. Vad gäller miljöerna gör Sarenbrant ett bättre jobb och jag har inte svårt att göra mig en bild av den fridfulla spaanläggningen och känna lugnet som råder där.

Vila i frid” är ingen bok jag kommer att minnas och jag lockas heller inte att läsa något mer av Sarenbrant. Språket är enkelt och lättläst och gillar du författare som Camilla Läckberg och Mari Jungstedt kommer du sannolikt att uppskatta den här boken.

Intressant?

Läs mer på Damm förlag

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser