Metta Fock Ridderbielke är den enda kvinna som suttit som fånge på Carlstens fästning på Marstrand. Det är om henne Ann Rosman berättar i  sin fjärde roman ”Mercurium”, en bok som bygger på mängder av gedigen källforskning snarare än fria fantasier och Ann Rosman tar med ”Mercurium” ännu ett steg i riktning mot den historiska romanen och ett steg bort från kriminallitteraturen. Visserligen låter hon Kriminalinspektör Karin Adler få ett fall att lösa även i denna boken, ett fall som såklart har viss bäring på romanens historiska del, men som ändå känns väldigt perifert i relation till den starka och sanna historien om Metta Fock och hennes öde.

Det är inte svårt att föreställa sig de miljöer och människor som Rosman berättar om. Jag både känner lukter, hör ljud och ser bilder när jag läser. Det känns att hon lever med sin berättelse och sina gestalter och precis som i Porto Francos väktare är det i de historiska delarna hon är som bäst. Det nutida fallet löser sig, om inte av sig själv, så i alla fall utan att Adler och hennes kollegor behöver gnugga sina grå allt för mycket. Det mesta av deras arbete sker i Andante, Adlers båt och på Marstrand. Samtidigt med fallet grubblar Karin över sin relation med Johan. Den biologiska klockan har börjat ticka, är Johan den rätte och var skall dom bo. Johan vill inte bo på en båt och Karin vill inte bo i stan.

”Mercurium” är välskriven och fängslande läsning som tar dig med på en fantastisk resa i tid och rum. Den visar, i sin skildring av Mettas liv,  ett samhälle där kön, status och kontakter väger mycket tyngre än duglighet och när jag följer Karin Adlers fall undrar jag hur mycket som egentligen hänt på de dryga tvåhundra åren som skiljer Metta Focks liv från nutiden. Säkert skulle Mettas öde kunna drabba kvinnor också idag, även om de inte låses in ”på bekännelse” på Carlstens fästning.

Intressant?

Läs mer på Damm förlag

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser