Trots att Karin Wahlbergs åttonde roman med polisen Claes Claesson och hans fru, läkaren Veronica Lundborg i huvudrollerna bjuder på tre parallella mysterier blir det aldrig riktigt spännande. Handlingen tar aldrig riktigt fart, det är sega förhör och ovilliga vittnen och när Wahlberg på slutet plockar fram både gisslantagande, våld och andra överraskningar känns det för sent. Som kriminalroman betraktat är detta absolut inget extra, även om ”Glasklart” är ett fall framåt i jämförelse med Wahlbergs förra bok ”Matthandlare Olssons död”.

Däremot är det alltid spännande att få lite kunskap på vägen genom en bok och i ”Glasklart”, som utspelar sig i det småländska glasriket, bjuder Wahlberg generöst på såväl historiska fakta om glastillverkning som på inblickar i hur det ser ut i dag och som vanligt får jag realistiska inblickar i vården tack vare Veronica och den nya läkare, Hilda Glas, som introduceras. Hilda Glas kommer säkert att dyka upp igen. Wahlberg lämnar flera trådar att nysta i vad gäller hennes person och de delarna i boken som handlar om Hilda Glas är de som fångar mig mest.

Wahlberg väver ihop de tre fallen, varav ett har sin upprinnelse i ”Matthandlare Olssons död”, utan att det blir rörigt och trots att jag ibland inte läser mer än några sidor åt gången tappar jag aldrig tråden. Sammanfattningsvis är detta ingen bok som gör nåt djupare avtryck hos mig. Det är inget för dig som vill ha nervkittel, spänning och högt tempo. Gillar du däremot lättlästa romaner med kriminalgåtor som mild krydda så kan detta vara ett bra val för sommarens lata dagar.

Intressant?

Läs mer på Wahlström och Widstrand

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser