En rasande biljakt över de inledande sidorna slår an takten till Alexander Söderbergs debutroman ”Den andalusiske vännen”. Boken lämnar inte mycket utrymme för läsaren att andas. Det händer saker hela tiden, ofta otäcka saker som att människor dödas, slaktas, styckas, körs över med bilar. Den sortens saker. Men det händer också saker med människorna hela tiden och det står aldrig helt klart vem som är ond och vem som är god. Vissa pendlar, allt efter syftet, mellan de onda och de goda. Människor förändras och är i slutet helt andra än de var i början.

Handlingen rör sig mellan stridande narkotikasyndikat, vapensmugglare och poliser som med tvivelaktiga metoder ägnar sig åt hemlig avlyssning och ljusskygga utredningar. Mitt i allt detta står Sophie, en sjuksköterska som av en slump fått en bokförläggare som patient. En bokförläggare som kanske är nåt helt annat och som hon inleder ett slags relation med. Allt böljar fram och tillbaks och när plötsligt fyra olika grupperingar står med dragna vapen i ett litet rum och deras lojaliteter testas till det yttersta blir det nästan för mycket att hålla reda på och smälta. Men bara nästan.

Det här är definitivt en bok för dig som gillar action från första till sista sidan och det är inte alls svårt att förstå att filmrättigheterna redan är sålda. Söderberg målar sceniskt och trovärdigt upp handlingen och det som sker spelas tydligt upp framför mig när jag läser. Det är heller inte svårt att se att Söderberg har en bakgrund som manusförfattare. Spänningen bygger mer på dramatik än på psykologi och människorna gestaltas på ett för genren trovärdigt sätt. ”Den andalusiske vännen” är den första i en serie av minst tre böcker och jag kommer definitivt att läsa nästa när den kommer ut.

Intressant?

Läs mer på Norstedts förlag

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Annonser