”Tre kvinnor, två världar, en historia” är den här bokens undertitel, men den är så mycket mer. Berättelsen utspelas i Mississippi för mindre än femtio år sedan. I en tid då det fortfarande var självklart att färgade var av en annan sort och mindre värda än vita. I en tid då de svarta tjänade de vita. Visserligen hade Rosa Parks redan 1955 vägrat lämna sin plats på bussen åt en vit man och Martin Luther King höll 1963 sitt berömda tal i samband med Washingtonmarschen där över 200 000 personer demonstrerade mot rasdiskrimineringen, men i amerikanska södern härskade fortfarande strikt åtskillnad mellan färgade och vita.

Till Jackson i detta södern återvänder bomullsplantagedottern Miss Skeeter efter sina universitetsstudier och faller snabbt in i gamla vanor med tennis, bridge och välgörenhetsaktiviteter, men något i henne har förändrats och när hon får närmare kontakt med Aibileen, ett färgat hembiträde, börjar hennes längtan efter något annat, efter förändring, att ta fastare form. Tillsammans med Aibileen och ett antal andra färgade kvinnor, börjar hon skriva en bok för att med hjälp av deras berättelser beskriva de orättvisor de svarta utsätts för och den rättslöshet de lever under.

”Niceville” är ett dokument över en brytningstid, eller snarare början på en brytningstid, där de svartas kamp för mänskliga rättigheter fortfarande är i sin linda och där vita som tar de färgades parti fortfarande riskerar att råka illa ut, något Miss Skeeter får erfara på mer än ett sätt. En tid då de vita societetskvinnorna ägnar sig åt att samla in pengar åt de svältande barnen i Afrika samtidigt som de behandlar sin egen svarta hemhjälp som mindre värd och som spridare av sjukdomar utan att de förstår ironin i detta. Svarta hembiträden hade egna toaletter och samtidigt som de tog hand om och uppfostrade de de vita kvinnornas barn och lagade deras mat ansågs de som orena och mindre intelligenta.

När jag läser tänker jag att det egentligen inte är speciellt mycket som hänt på de femtio år som gått sedan boken utspelar sig. Det är bara måltavlorna för diskrimineringen som bytts ut. Det Miss Skeeter, Aibileen, Minny och de andra hembiträdena gjorde var modigt i början på sextiotalet och fortfarande kämpar olika grupper av människor med samma mod för sina rättigheter som människor.

Det jag saknar i boken är de vita kvinnornas uppvaknande men att situationen för de medverkande svarta förändras får vara gott nog och jag är glad att jag hittade denna underbara bok. Läs den om du inte redan gjort det. I min bokhylla blev den liggande alldeles för länge innan jag tog mig an den.

Intressant?

Läs mer på Forum förlag

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser