”It’s so easy (och andra lögner)” är en rockbiografi skriven av basisten i ett av åttiotalets mesta rock ‘n’ roll band, Guns ‘n’ Roses och skildrar med all önskvärd tydlighet en musikers uppgång och fall och precis som när jag läste Nikki Sixx ”Heroin diaries” förundras jag över att den här killen över huvudtaget fortfarande lever. Gemensamt för både Duff McKagan och Nikki Sixx är också deras vilja och strävan att ge tillbaks av allt det de fått, att försöka hjälpa andra med hjälp av de erfarenheter deras liv gett dem.

Det som gör den här biografin speciell är, förutom att den faktiskt till största delen är skriven av McKagan själv och inte en ”spökskrivare”, är att den fokuserar på McKagan som person och hans utveckling snarare än allt runt omkring. Naturligtvis bjuds jag in i hjärtat av Guns ‘n’ Roses och till cirkusen runt dem, bandet var ju trots allt McKagans liv i mer än tio år, men det jag läser är mer tankar och reflektioner runt det som händer än skildringar av själva händelserna. Det är skrivet av en man som tänker mycket på orsak och verkan och som definitivt inte skyller sina problem på andra. Sakligt konstaterar han att saker som skett påverkat honom att ta steg i olika riktningar men inser och erkänner också utan omsvep att han haft val att gå åt andra håll. Det finns heller inga spår av den bitterhet gentemot forna bandmedlemmar som är så vanlig i den här typen av böcker. McKagan är smart och klarsynt nog att lämna sånt därhän.

Riktigt gripande blir boken efter ungefär två tredjedelar, när McKagans bukspottkörtel brister som en följd av gravt alkohol- och drogmissbruk och han tvingas välja mellan döden och livet. Osentimentalt skildrar han sin väg tillbaks och kampen för att lämna sitt gamla liv bakom sig. Något han gör med hjälp av träning och utbildning. När han så småningom träffar Susan, sin fru och bildar familj, när han berättar om hur hans yngsta dotter umgås med hans mamma och om hur han sätter sina egna känslor för sin pappa åt sidan för att låta döttrarna få en farfar visar han ogenerat upp sina känslor för mig som läsare och jag blir glad ända in i själen.

Detta är, tillsammans med ”Heroin diaries”, den bästa rockbiografi jag hittills läst. Den är välskriven, tänkvärd, inspirerande och insiktsfull och har du det minsta intresse av rock och biografier rekommenderar jag den varmt.

Intressant?

Läs mer på Forma Books

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser