Den här boken har legat länge i min ”att-läsa-hög”. Alldeles för länge inser jag nu när jag väl läst den. Min motvilja har främst berott på den otroliga hajpen runt boken och att jag inbillade mig att det var nåt lättviktigt chick lit-aktigt som jag alls inte skulle uppskatta. Att den i recensionerna jämförs med Bridget Jones dagbok gjorde nog sitt till också och kanske har det fula omslaget med saken att göra. (Note to self: Don’t judge the book by the cover)

Och visst, lättviktigt är det, lättsmält och fullt av klyschor och klichéer. Ändå kan jag inte annat än älska boken. Upplägget är smart. Nicholls följer Emma och Dexter under tjugo år genom att göra ett nedslag i deras liv på samma datum, den 15 juli, varje år från 1988, det år då de just den dagen tillbringar en natt i Emmas säng efter att ha firat sin universitetsexamen, för att sedan skiljas igen efter att ha utbytt adresser och telefonnummer och löften om att höras av.

Emma och Dexter är som två magneter som i takt med deras personliga utveckling omväxlande vänder olika och samma poler mot varandra. Deras liv tar olika banor, och slump såväl som eftertanke och ren och skär vilja driver dem framåt, ihop och isär igen. Det är en fängslande och lättläst och stundtals alldeles underbar underhållningsroman med både sorg och glädje och som trots sin relativa lättviktighet innehåller en gnutta levnadsvisdom. Både Emma och Dexter lär sig saker och tar lärdom över åren och samtidigt som relationer runtomkring dem kompliceras, dör, repareras och förstörs tvingas Emmas och Dexters relation genom eld och vatten för att överleva. Nicholls visar med all önskvärd tydlighet hur svårt det där med kärlek kan vara.

”En dag” är mer än en feel good roman. Det är en gripande kärlekshistoria och jag placerar den i facket för relationsromaner. Där lägger jag den, om inte överst, så i alla fall bland de översta. Mitt råd lyder bestämt – Läs den – om du inte redan gjort det.

Intressant?

Läs mer på Printz publishing

Köp boken på Bokus och Adlibris

Annonser