Cilla & Rolf Börjlind är ett nytt författarpar på deckarhimlen. Debutboken ”Springfloden” har redan innan den kommit ut sålts till ett tiotal länder. Några duvungar är nu författarparet inte, trots att de bokdebuterar. De har en gedigen bakgrund som manusförfattare och det märks tydligt i ”Springfloden”. Tempot är högt boken igenom.  Handlingen rör sig snabbt fram och tillbaka mellan mellan olika miljöer och bjuder på snabba, korta scener, ibland inte längre än en sida. Det går så snabbt att det osannolika i det som händer helt glöms bort.

För visst är det en osannolik historia paret Börjlind serverar. Men när det serveras på ett sånt här sätt spelar det egentligen ingen roll. Att börja ifrågasätta trovärdigheten i en bok som ”Springfloden”  är lite som att mitt i en smarrig snabbmatsmåltid börja fundera på vad man egentligen äter. Det låter sig inte göras. Man äter, låter sig väl smaka, blir mätt och nöjd.

Bokens huvudperson, Olivia Rönning, är student på polishögskolan. När hon som elevarbete tar på sig att skriva om om ett 23 år gammalt mord trampar hon rakt in i ett getingbo av industrimagnater, hemlösa, prostituerade och rotlösa ungdomsligister. Så småningom hittar hon Tom Stilton, polisen som ledde utredningen av det gamla mordet och med en dåres envishet och en dos ungdomligt oförstånd, kryddat med obotlig envishet forskar hon efter fakta i fallet. Hennes arbete visar sig dölja en och annan överraskning och trots att jag är en van läsare av genren lurar mig ”Springfloden” rejält ett par gånger om. Det gillar jag och det förlåter den stundtals grunda gestaltningen av bokens alla personer.

Osannolikheter till trots är det inte svårt att se var författarna hittat förebilden till den store företagsledaren Bertil Magnusson, hans företag och hans lekkamrater. I skildringarna av de hemlösa och av de frustrerade ungdomarna som roar sig med att misshandla dem är det heller inte svårt att se verkligheten bakom. Den ter sig sannolikt mycket värre än dikten och vissa passager i boken är riktigt jobbiga att läsa just av den anledningen. Paret Börjlind sätter strålkastarljuset på saker som vi helst talar tyst om och inte låtsas om.

”Springfloden” är den första i en planerad serie av böcker om Rönning och Stilton och jag ser redan fram mot att få läsa nästa bok om detta, minst sagt, udda par. Inte för att det är stor litteratur, utan för att det är bra underhållning.

Intressant?

Läs mer på Norstedts förlag

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser