Berit Hård är tillbaka och med stor förtjusning följer jag henne genom den sista av de tre böckerna om denna egensinniga kvinna. Som vanligt har hon just fått sparken från sitt jobb och som vanligt trillar hon rakt in i en härva av händelser som hon, denna gången tillsammans med sin nyfunna kärlek Benke, tvingas nysta i. Det är högt tempo från början till slut och Drougge tar hjälp av både osannolika sammanträffanden och Berits tuffhet för att driva på handlingen. Det händer saker hela tiden och dråpligheterna avlöser varandra för att sedan vända till ett allvar som vid eftertanke får skrattet att fastna i halsen.

I ”Fällan” är det skönhetsindustrin som får sig en riktig bredsida och Drougge lyckas än en gång visa att det går att förena humor och allvar och göra det till en i allra högsta grad både roande, tänkvärd och läsvärd mix. Precis som i ”Bluffen” och ”Förkunnaren” sätter hon fingret på en sjuk företeelse i nutiden och till sin hjälp har hon lånat bloggerskan Kissie och hennes blogg. Ett drag som samtidigt som det verifierar det galna i dagens utseendefixering ger, om inte autenticitet, så i alla fall lite verklighetsförankring åt boken. De stycken som är ”citerade” ur Kissies blogg visar också med all önskvärd tydlighet på riktigheten i Hårds cyniska replik ”Aldrig har väl så många uttryckt sig så verbalt, och samtidigt når språkförståelsen bottennoteringar”.

Det är måhända inte stor litteratur i ordets rätta bemärkelse men det är stilistiskt konsekvent. Drougge målar med stora, breda penslar och lyckas ändå få fram sitt budskap, eller kanske just därför. Subtiliteter är inget för Berit Hård och allt som händer händer stort och mycket tydligt men håller sig hela tiden på rätt sida om det banala. Det är omöjligt att inte ta Berit Hård till sitt hjärta, både för hennes oräddhet och hennes sårbarhet. I ”Fällan” sätts hennes vänskap med Ted på stora prov och hon tvingas också ringa sitt livs svåraste samtal. Till sin egen oförställda förvåning och skepsis blir hon också kär, något som glädjer mig storligen. En så märklig och ändå mänsklig kvinna förtjänar sannerligen att bli älskad. Både av läsarna och av en litterär gestalt. Att Drougge har ett gott förhållande till sin hjältinna råder det ingen tvekan om och jag hoppas få träffa henne igen. En liten öppning för detta ger som tur är Drougge i slutordet.

Intressant?

Läs mer på Massolit förlag

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser