sandmannen_keplerKeplers fjärde bok med kriminalkommissarie Joona Linna i huvudrollen har, som så många andra kriminalromaner, en seriemördare i fokus. En seriemördare som, trots att han sitter i total isolering bakom lås och bom på en rättspsykiatrisk anstalt, visar sig ha bäring på det liv Joona Linna lever. En seriemördare som med sina dunkla motiv ödelagt flera människors liv i jakten på och dödandet av sina offer och som inte så lite för tankarna till Hannibal Lecter. När ett av de förmodade offren, dödförklarat sedan många år, plötsligt dyker upp livs levande, startar mardrömmen på nytt för Linna.

Tempot i boken är högt. Det hålls uppe mycket med hjälp av extremt korta kapitel. Så korta att de inte sällan lika gärna kunde varit bara ett nytt stycke. Det är irriterande samtidigt som det ger illusionen att boken har ett högre tempo än den egentligen har och gör den väldigt snabbläst. Det är också ett spekulativt och överdrivet frossande i blod och brutalt våld. Hade ”Sandmannen” varit film, vilket den för övrigt säkert blir så småningom, hade det klassats som rent underhållningsvåld och handlingen är så osannolik att det inte går att på allvar ta den till sig. Det är mer som en otäck vuxensaga än något annat med en kamp mellan ont och gott.

Som de tidigare böckerna från författarparet Ahndoril är detta att betrakta som ren underhållning. Någon djupare mening står inte att finna vare sig mellan sidorna eller raderna. Att Kepler är bra på skapa spänning och ”måste bara läsa lite till känsla” är uppenbart, men medlen de använder för att göra det är mer fysiska än subtilt psykologiska och det blir i längden ointressant när jag som läsare redan innan det händer inser att det kommer att gå åt helvete på ett eller annat sätt. Lite tröttsamt är det också med de mer eller mindre överjordiska människor som Kepler befolkar sin böcker med. En kvinnlig säpoagent, Saga Bauer, 27 år gammal med en flickaktigt späd, men också atletisk kropp, en kriminalkommissarie, Joona Linna, vars intuition löser de mest omöjliga fall men sätter liv på spel och, i ”Sandmannen” inte att förglömma, en diabolisk seriemördare som kan programmera människor till de hemskaste gärningar bara med några få ord.

Nu känns det som om jag kan Keplers recept för författande och jag känner faktiskt ingen längtan alls efter den femte boken om Linna, om den nu kommer. Men med tanke på den cliffhanger som avslutade ”Sandmannen” är det mer än sannolikt.

Intressant?

Läs mer på Albert Bonniers förlag

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser