den-döende-detektiven_leif-gw-perssonEfter att ha läst ”Gustavs grabb” blev jag nyfiken på Leif GW Perssons skönlitterära alster och när jag hittade två av dom i en reaback i mataffären kunde jag inte motstå frestelsen och ”Den döende detektiven” gjorde mig inte besviken. Det är en välskriven, annorlunda kriminalroman skriven på ett säreget och väl formulerat språk.

Lars Martin Johansson är en pensionerad och legendarisk mordutredare, före detta chef för Rikskriminalen. En vacker sommardag får han en propp i hjärnan och förs till neurologen på Karolinska sjukhuset. Väl där börjar hans väg tillbaks till ett liv som aldrig kommer att bli som förr. Där börjar också hans privata utredning av ett tjugofem år gammalt, brutalt och väldigt ouppklarat mord på en nio år gammal flicka.

Johansson skiter understundom ganska högaktningsfullt i doktorns order om en annan livsföring och trotsar emellanåt såväl den unga kvinna, som till Johanssons fasa satts för att vara honom behjälplig i det dagliga och som till råga på allt är både piercad och tatuerad som den unge man hans bror beredvilligt ställer till hans dagliga förfogande.

I utredningen av mordet utnyttjar han alla kontakter sedan yrkestiden och ibland är han rent odräglig i sitt sätt att vara. Inte minst får sig hans forna hatobjekt, Evert Bäckström, som var den som sattes att utreda mordet när det begav sig men som med sin trångsynthet och fördomsfullhet misslyckades kapitalt med att lösa det, en rejäl känga. I det stora hela är dock Johansson en trevlig bekantskap och jag inbillar mig att Leif GW Persson vävt in en hel del av sig själv i gestalten Johansson och den självironi som stundtals pyr kan lika gärna vara riktad mot författaren som mot romanens huvudperson.

Sammantaget är detta en bok jag varmt rekommenderar. Det är en roman om ett brott, som omslaget lovar, men också en roman om hur det blir när livet förändras inom loppet av några sekunder, om hur svårt det är att försöka finna sig tillrätta i ett nytt jag med ett nytt liv. Det är inte nagelbitarspännande men ändå är det svårt att sluta läsa. Tempot är lugnt och sansat och gestalterna, i synnerhet Johansson, men även bifigurerna, fängslar och fascinerar.

Intressant?

Läs mer på Albert Bonniers förlag

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser