fredrik-backman_en-man-som-heter-oveOve är en vit, medelålders man. Principfast, rigid och stereotypen för ”en bra karl reder sig själv”. Han har figurerat i Backmans blogg och krönikor i tidningarna Café och Metro. Ove har inget till övers för nymodigheter eller män som inte kan bygga hus och backa med släp. Rätt skall vara rätt och helst som det alltid har varit. Ove är vad man i det närmaste kan kalla för socialt inkompetent och har inga större problem med det. Han är som han är och det har funkat i alla år så varför ändra ett vinnande koncept.

Den enda som förstått Ove är hans fru Sonja. När vi möter Ove har hon nyligen dött och Ove är vilsen, längtar efter att få göra henne sällskap. Boken inleds trevande, överlastad med de formuleringar och språkliga finesser som kännetecknar Backmans bloggande och krönikor, men allt eftersom sidorna läggs till varandra nyanseras såväl språket som bilden av Ove och blir såväl ömsint som fullt av dråpligheter. Skickligt ställs Oves präktighet mot den moderna mannens tafatthet när det kommer till det praktiska.

”En man som heter Ove” är en rolig bok, men också en bok som mer än en gång får skrattet att fastna i halsen. Den är skriven på Backmans, om än inte fläckfria, så i alla fall omisskännliga prosa och hinner inom ramen för sina knappa trehundra sidor belysa både sorg, vänskap, utanförskap, åldrande och myndighetsmissbruk utan att det känns plottrigt. Det är en varm bok  med en egen stil och att Backman älskar sin Ove framgår tydligt.

Intressant?

Läs mer på Forum bokförlag

Köp boken på Bokus och Adlibris

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser