Kajas-resaIbland får en bok mig att vilja veta mer, att söka vidare. ”Kajas resa” är en sådan bok. Carin Hjulström har, i form av en ramberättelse, skrivit en roman som väcker min nyfikenhet på ryska revolutionen, som jag i ärlighetens namn inte visste så särdeles mycket om, och som får mig att, när jag slagit igen den, googla och läsa vidare. Lämpligt nog har också bokförlaget Forum lagt ut en massa material om de människor och händelser som förekommer i boken.

Boken tar sin början hemma hos frilansjournalisten Helena Åkerström, som en dag när hon sitter och våndas över en text om vattenpipor, får en låda från en anonym avsändare levererad till sig. Lådan visar sig innehålla dokument och dagböcker från 1910-talests Stockholm, då många ryska medborgare befann sig i Stockholm, på flykt från revolutionen. Ju mer Helena börjar läsa, desto mer uppslukad blir hon och snart är tankarna på vattenpipor förvisade till ett rum långt bak i medvetandet. I stället börjar hon, stundtals nästan som i trans, att skriva en historisk berättelse baserad på dokumenten och dagböckerna. En berättelse om Kaja Asklund, en pionjär bland kvinnliga journalister.

Kaja är en påhittad figur, men Hjuström placerar henne skickligt mitt i händelsernas centrum och berättelsen om ”ryssligan” blir en mycket läsvänlig blandning av fakta och fiktion och såväl Kajs yrkesliv som hennes privatliv skildras väl och fängslande. När boken stundtals återvänder till Helenas verklighet är det till del en relationsroman där Helena brottas med känslorna kring sin relation med Henrik och sitt dåliga samvete över att slösa bort sin tid på en text som ännu inte har någon köpare.

Detta är en roman jag gärna rekommenderar, även till den som inte är intresserad av historia.

Läs mer på Forum förlag

Köp boken på Adlibris, Bokus och CDON

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser