”Northug – En biografi” påbörjades redan 2013. När den nästan var klar ändrades förutsättningarna för utgivningen över en natt. Petter Northug tappade, med 1,65 promille alkohol i blodet och i hög hastighet, kontrollen över sin Audi A7 och dundrade rakt in i ett vägräcke. Boken fick omarbetas och tar nu sitt avstamp just i olyckan tidigt på morgonen den 4:de maj 2014.
Jag hade gärna velat veta lite mer om vad det var som drev världens kanske bäste skidåkare till att, full som en kastrull, sätta sig i bilen för att ta en sväng på byn. Inget sägs om det och det är en genomgående brist i boken. Inget går på djupet och biografin blir i stort en okritisk hyllning till författarens uppenbara idol. Inte någonstans kommer jag Northug nära och när jag läst färdig vet jag i stora drag inte mer om honom än när jag började. Att han, likt de flesta toppidrottsmän, har ett psyke av stål och en träningsdisciplin på gränsen till det omänskliga framgår tydligt men det är ingen nyhet.
Vad boken ger är en bra inblick i hur relationen till föräldrarna ser ut, och hur de genom åren hjälp honom fram till den position han i dag har. Såväl Petters mamma May Iren, som pappan John får gott om plats i boken, nästan mer än Petter själv. Men så heter boken i original också ”Northug – En familiehistorie”. Jag får också en bakgrund till de bråk som varit med norska skidförbundet. Och naturligtvis en tidslinje över Petters karriär, från hans första deltagande i en organiserad tävling som femåring till förberedelserna inför VM i Falun 2015.
Det är med blandade känslor jag lägger boken ifrån mig.
Läs även andra bloggares åsikter om Petter Northug, biografi, petter, northug, sverre m. nyrønning
Bokberoende 